Konstverket som visas på denna sida skyddas av upphovsrättslagen, vilket innebär att vi inte lagligt kan skapa eller sälja en identisk reproduktion. Detta skydd upprätthålls genom internationella avtal såsom den Bernkonventionen och genom nationella lagar, inklusive de som fastställs av Amerikansk upphovsrättslag – Titel 17. Alla rättigheter förbehållna. Återgivning av konstverk är förbjuden utan skriftligt tillstånd från WahooArt.
Denna metod följer fullt ut upphovsrättsliga regler eftersom den inte innebär kopiering eller duplicering av det skyddade konstverket. Istället är det en kreativ nytolkning – en ny målning som är influerad av originalet men inte identisk med det.
Giclée- eller canvasprint av museumskvalitet med snabb produktion och flexibla ytbehandlingsalternativ. ( Köp handmålat konstverk
Byt till digital bildförsäljning)
Välj bland våra förinställda storlekar som motsvarar konstverkets ursprungliga proportioner.
Ange den bredd och höjd du behöver, för att passa din ram eller din vägg. Ett tryck kan endast beskäras, aldrig göras större än bilden, vilket innebär att ett format med en annan formform leder till att en del av bilden går förlorad. Vi skickar en digital mockup för godkännande innan vi trycker något. Bilden som visas på denna sida visar inte den faktiska beskärningen — det är endast mockuppen som gör det.
Leverans över hela världen () på 2 veckor istället för standard 4/5 veckor. (24 oktober)
Progetto di manifesto
Reproduktionsstorlek
To encounter Max Ernst’s “Progetto di manifesto” is to step through a threshold where the boundaries of reality dissolve into the fluid logic of a dream. Painted around 1920, this evocative work serves as a profound window into the burgeoning Surrealist movement, capturing a moment in art history when the wreckage of the rational world was being reimagined through the lens of the subconscious. The composition is a masterful tapestry of unexpected encounters; a central male figure stands amidst a dynamic landscape populated by soaring birds, a spectral horse, and an array of strategically placed flora. Objects that belong to the domestic sphere—a clock, a delicate vase, and humble bowls—are scattered throughout the scene, stripped of their utilitarian purpose and imbued with a haunting, psychological weight. It is a world where the organic and the inorganic breathe together, creating a visual rhythm that is as unsettling as it is captivating.
The brilliance of this piece lies in Ernst’s pioneering use of collage, a technique he refined to mirror the fragmented nature of human thought. Rather than relying on traditional brushwork to mimic life, Ernst meticulously assembled printed matter onto his canvas, layering textures and disparate images to create a sense of depth and cognitive dissonance. This method, deeply rooted in the Dadaist tradition, allowed him to bypass the conscious mind and tap into the raw energy of chance and intuition. Through the use of tempera paint on paper, he achieved striking color contrasts that heighten the painting's visual impact, making every element—from the sharp edges of a mechanical object to the soft curves of a petal—feel startlingly present yet fundamentally otherworldly.
Emerging from the peak of the Dada movement in Cologne, Germany, “Progetto di manifesto” is inseparable from the historical trauma of World War I. For Ernst and his contemporaries, the traditional values of bourgeois society had led to unprecedented global catastrophe; thus, their art became a tool for dismantling logic and celebrating the absurd. This piece embodies that spirit of rebellion, using illogical juxtapositions to protest a world gone mad. Every element within the frame acts as a symbol in a larger, cryptic language: the birds may represent the liberation of thought, while the clock serves as a reminder of the relentless, yet distorted, passage of time within the dream state.
For the discerning collector or interior designer, this artwork offers more than mere decoration; it provides a focal point of intellectual and emotional intrigue. The painting’s ability to provoke conversation makes it an extraordinary addition to any curated space, particularly those seeking to introduce a sense of avant-garde sophistication and narrative depth. Whether placed in a contemporary gallery setting or a thoughtfully designed residential study, a high-quality reproduction of this masterpiece brings with it the restless, transformative energy of one of the 20th century's greatest visionaries. It is an invitation to look beyond the surface and explore the beautiful, labyrinthine corridors of the human psyche.
En Ochre to Sepia nyans går igenom "Progetto di manifesto" av Max Ernst.
"Progetto di manifesto" skapades av Max Ernst. Informationen på denna sida beskriver Max Ernsts originalverk.
Den dominerande färgen i "Progetto di manifesto" av Max Ernst är Putty (#f0dca7).
Max Ernst, född Maximilian Maria Ernst den 2 april 1891 i Brühl, och död den 1 april 1976 i Paris, var en tysk målare, grafiker och skulptör som verkade inom både dadaismen och surrealismen. Hans konstnärsbana var inte en traditionell akademisk väg utan snarare en självständig utforskning driven av filosofiska funderingar, psykologisk fascination och en djup misstro mot samhällets normer. Ernsts far, en lärare för döva och en amatörmålare, lade grunden till hans konstintresse genom att både ge honom en ömhet för världen och en rebellisk inställning mot etablerade auktoriteter. Denna tidiga dualitet skulle prägla hela hans konstnärliga vision.
Ernsts studier vid Bonn universitet – omfattande filosofi, konsthistoria, litteratur, psykologi och psykiatri – var inte bara intellektuella sysslor utan snarare fundamentala element som djupt påverkade hans senare verk. Han var inte bara intresserad av *hur* man målar; han brottades med *varför*. Denna intellektuella nyfikenhet ledde honom till att möta de banbrytande verken av Picasso, Van Gogh och Gauguin vid Sonderbund-utställningen i Köln 1912 – en händelse som omedelbart förändrade hans konstnärliga bana. Fröet till modernismen var sått.
Första världskrigets katastrof utgjorde en vändpunkt i Ernsts liv. Hans erfarenheter som soldat på både öst- och västfronten lämnade honom djupt traumatiserad, vilket framkallade en djup misstro mot etablerade ordningar och en längtan efter nya former av expression. Denna desillusionering fann fruktbar grund i den uppstigande dadaismen, som han omfamnade helhjärtat efter sin återkomst till Köln 1918. Tillsammans med Hans Arp – en livslång vän och samarbetare – blev Ernst en central figur i Kölns dada-grupp, som avvisade traditionella konstnärliga konventioner och omfamnade absurditet, slump och anti-rationalitet.
Dada var dock bara ett steg på vägen. I de tidiga 1920-talet emigrerade Ernst till Paris och anslöt sig till Surrealistkretsen, ledd av André Breton. Detta markerade en övergång mot utforskandet av drömmarnas värld, det omedvetna sinnet och den irrationella. Påverkade av Sigmund Freuds psykoanalytiska teorier sökte Ernst att låsa upp de dolda djupen i mänsklig erfarenhet genom sin konst. Han var inte intresserad av att skildra verkligheten som den såg ut utan snarare av att avslöja de underliggande psykologiska krafterna som formade den.
Ernsts konstnärliga innovation sträckte sig bortom ämnesval; han var en skoningslös experimentator med teknik. Han tog inte bara befintliga metoder – han uppfann nya. Kanske hans mest kända bidrag är frottage, en process att gnugga pencil eller kol på texturerade ytor för att skapa oväntade och suggestiva bilder. Denna teknik, född ur ett ögonblick av tristess under observationen av träets ådring, tillät Ernst att komma åt det omedvetna och generera former som trotsade medveten kontroll. Nära relaterat var grattage, där färg skrapas över duken för att avslöja de underliggande lagren.
Han behärksade också collage, att sammanställa olika element – bilder från tidningar, vetenskapliga illustrationer – i surrealistiska kompositioner som utmanade konventionella föreställningar om representation. Dessa tekniker var inte bara stilval – de var integrerade i hans utforskning av det omedvetna och hans strävan efter att störta traditionella konstnärliga gränser. Hans målningar präglas ofta av återkommande symboliska bilder: fåglar (särskilt hans alter ego Loplop), ödsliga landskap, oroande sammansättningar och en genomträngande känsla av mysterium.
Utbrottet av andra världskriget tvingade Ernst att fly Europa och söka skydd i USA. Han fortsatte att måla och experimentera med nya tekniker under sin exil, och återvände till Frankrike efter kriget där han var aktiv fram till sin död den 1 april 1976 i Paris.
Max Ernsts bidrag till Dada och Surrealismen var inget annat än banbrytande. Han utmanade konstnärliga normer, grävde djupare in sig i det omedvetna sinnet och uppfann innovativa tekniker som fortsätter att inspirera konstnärer idag. Han var inte bara en målare; han var en utforskare, en provocerare och en visionär som utvidgade konstens gränser själva.
1891 - 1976 , Tyskland