Sekvens av tvåskurna

Sergio Prego: Sculpting Space and Embracing Impermanence

Sergio Prego är en spansk konstnär född i Donostia/San Sebastián år 1969, djupt rotad i den baskiska konstvärlden på slutet av 1990-talet. Hans utbildning vid Universidad del País Vasco och efterföljande studier vid School of Visual Arts i New York gav honom en mångsidig metod som skulle bli kärnan i hans distinkta konstnärliga vision. Prego går bortom traditionella skulpturkonventioner och prioriterar utforskningen av rumsuppfattning samt omfamnar den transformerande potentialen hos flyktiga material – främst polyetenrör och aluminium – för att skapa installationer som utmanar synsätt om form och rörelse. Early Influences: Prego’s konstnärliga resa präglades betydligt av personer som Bruce Nauman och Andrei Tarkovsky, vars utforskningar av kroppslighet och filmberättande resonerade djupt med hans konceptuella ramverk. Han hämtade inspiration från de radikala arkitekturbrottkollektiven på 1960-talet – Ant Farm och Archigram – som föreställde sig nya idéer om rum och kroppslighet som svar på rådande samhällsnormer. Dessa rörelser inspirerade honom att tänka kring hur konst kan påverka vår uppfattning av världen och hur den kan skapa nya erfarenheter genom kroppen och rörelsen. Han studerade också verk av konstnärer som J.G. Ballard och Trisha Brown, vilka utforskade konceptet om rum och kroppslighet på ett sätt som var både provocerande och innovativt. Material Exploration: Prego’s fascination med pneumatiska strukturer – luftfjädrar stabiliserade av komprimerad luft – är en nyckelkomponent i hans konstnärliga praktik. Dessa konstruktioner, ofta kallade ”dikter om rum”, kännetecknas av deras ömtåliga balans mellan stelhet och flexibilitet, vilket speglar konstnärens oro över att fånga flyktiga ögonblick av förändring. Han är särskilt intresserad av hur material kan användas för att skapa verk som både är fysiska och konceptuella – strukturer som inte bara är synliga utan också påverkar vår uppfattning om platsen där de placeras. Detta kommer till uttryck genom hans arbete med olika tekniker och material, vilket visar på en vilja att testa gränserna för vad skulptur kan vara. Han använder ofta luftfjädrar som grundläggande byggstenar i sina verk eftersom dessa strukturer är både estetiskt tilltalande och tekniskt utmanande. Detta möjliggör också utforskning av konceptet om rörelse och förändring, vilket är centralt för hans konstnärliga filosofi. Notable Exhibitions: Prego’s karriär har präglats av många prestigefulla utställningar internationellt, inklusive Guggenheim Museum Bilbao (2006), Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofía (Madrid), Museo Contemporáneo Barcelona – MACBA (Barcelona) och Venedigbiennalen (2019). Hans samarbetsprojekt med Itziar Okariz vid biennalen fick kritisk beröm för sin konceptuella vågskärning och innovativa användning av material. Detta projekt visar på hans förmåga att skapa verk som är både visuellt imponerande och tankeväckande – strukturer som väcker frågor om platsens betydelse och vår egen roll i världen. Han har också arbetat med andra konstnärer och institutioner för att främja dialog och utveckling inom konstvärlden, vilket visar på ett engagemang för konstnärens ansvar gentemot samhället och dess kultur. Detta arbete är ofta tänkt som en kritisk reflektion över samtida frågor och perspektiv – verk som utmanar våra förutfattade meningar om världen och uppmuntrar oss att tänka nytt kring konstens roll i vår vardag. Sculptural Methodology: Prego’s skulpturteknik är präglad av en noggrann uppmärksamhet till detaljer och ett obeveklat engagemang för experiment. Han använder tetrahedrar – trianglar arrangerade runt en central axel – som grundläggande byggstenar i sina installationer, vilket skapar modulära strukturer som trotsar statisk kategorisering. Dessa skulpturer använder polyetenrör och aluminium för att skapa rörelse och spänning inom ramen för platsen, vilket speglar konstnärens övertygelse om att skulptur bör aktivt engagera sig med sin omgivning. Han är särskilt intresserad av hur material kan användas för att skapa verk som både är fysiska och konceptuella – strukturer som inte bara är synliga utan också påverkar vår uppfattning om platsen där de placeras. Detta kommer till uttryck genom hans arbete med olika tekniker och material, vilket visar på en vilja att testa gränserna för vad skulptur kan vara. Han använder ofta luftfjädrar som grundläggande byggstenar i sina verk eftersom dessa strukturer är både estetiskt tilltalande och tekniskt utmanande. Detta möjliggör också utforskning av konceptet om rörelse och förändring, vilket är centralt för hans konstnärliga filosofi. Han använder ofta luftfjädrar som grundläggande byggstenar i sina verk eftersom dessa strukturer är både estetiskt tilltalande och tekniskt utmanande. Detta möjliggör också utforskning av konceptet om rörelse och förändring, vilket är centralt för hans konstnärliga filosofi.